Texten handlar om den forskning som pågår eller har gjorts inom det specialpedagogiska området. “Elever med svårigheter” kontra “Elever i svårigheter” behandlas i texten som jämför det kategoriska respektive relationella perspektivet.

Det kategoriska perspektivet inriktar sig på att svårigheter är effekten av hur eleven har det hemma eller hur begåvad eleven är. Dessa svårigheter har genom åren benämnts och bestämts genom att diagnostisera individens avvikelser från det som den medicinsk-psykologiska vetenskapen betraktar som normalt.

Det relationella perspektivet ser interaktionen mellan det pedagogiska och eleven som grundläggande. Det som händer mellan olika aktörer, t.ex. pedagogen och eleven, är det viktigaste när det gäller förhållandet, samspelet och interaktionen. Även förändringar i omgivningen kan tänkas påverka möjligheterna att nå vissa mål eller krav som satts upp. Detta perspektivet innebär att tidsaspekten blir viktig. Det är inte en kortsiktig lösning som eftersträvas utan måste ses över en lång tid, kanske under elevens hela skoltid. Uttrycket “ Ett livslångt lärande” passar bra in här. Utbildningsmiljön runt eleven i skolan behöver kanske ses över och vilka specialpedagogiska insatser som behöver göras för att kunna lägga upp en långsiktig arbetsstrategi. Alltså, det krävs insatser som kanske inte syns och ger resultat omgående utan måste ses över ett långt tidsperspektiv och som kanske kräver insatser från olika skolformer. Vad som också påtalas i texten är att det är viktigt att företrädare för de olika perspektiven inte isolerar sig utan kommunicerar med varandra.

Specialpedagogiska forskningsmiljöer

Det här avsnittet beskriver helt kort olika forskningar som framför allt pågår i Stockholm, Göteborg och Malmö som varit ansvariga för speciallärar- och / eller specialpedagogutbildningar sedan 1960-talet. Men forskning som pågår på andra högskolor beskrivs också.