s.34
Ett annat karaktäristiskt drag hos den kunskap vi har om specialundervisning, är att den till stor del är hämtad från medicin och psykologi. Den uttrycker i hög grad individuell patologi som ett resultat av medicinska, psykologiska eller sociala förhållanden. Den är inriktad på att hjälpa barn att anpassa sig. Kunskapen är i långt mindre grad inriktad på att förstå problem som socialt konstruerade, och därmed är den inte heller inriktad på att ändra skolan (Helldin, 1990, 1992).
s.35
Den kunskap som ligger till grund för åtgärder inom detta område är först och främst pragmatiskt orienterad, och kan huvudsakligen hänföras till den ena av de två riktningar för social rättvisa, integrering och utbildningspolitik som har behandlats här. Det finns mycket mer pragmatiskt och idealistiskt orienterad kunskap som har hämtats från den segregerande riktningen och dess värdegrund än från den inkluderande riktningen och dess värdegrund. Detta leder till följande problem: det är politiskt önskvärt att utveckla en mer inkluderande skola. Den kunskap som finns för att diskutera utvecklingen av denna skola är först och främst baserad på erfarenheter och forskning som handlar om och bygger på förutsättningarna för den skola som vi ska lämna bakom oss, den skola som bygger på en segregerande tolkning av integrering.
I så fall skulle den forskningsbaserade kunskapen på området inte ha särskilt stor giltighet för arbetet med att förverkliga den inkluderande integreringen.
s.36
Differentiering
s.37
Diskussionerna förs under rubriken dilemma. Ett dilemma är oftast ett problem som inte har någon klar lösning, eller ett problem där en önskad lösning på ett område motverkar något som är viktigt att få till stånd på andra områden. Dilemmat handlar om att en och samma åtgärd har både fördelar och nackdelar. Konsekvensen blir ett krav på en omfattande och kontinuerlig diskussion och dialog om dessa frågor för att öka insikterna, och för att kunna utveckla en förståelse och nya alternativ till handling. För många av de frågor som tas upp finns det kanske ingen slutlig lösning över huvud taget. (Dyson och Millward, 1998).
s.38
Det framgick till exempel i skolverkets undersökning av ett urval rektorers syn på arbetet med elever med dolda funktionshinder. Många av dem menar att barnets behov ska bestämma om barnet ska få specialundervisning i klassen eller utanför den. Barn ska få den undervisning som ger störst utbyte (skolverket, 1997b). Rektorernas grundsyn är alltså effektorienterad. För att det systemet ska fungera, krävs det en eller annan form av diagnos, och rektorerna har skilda åsikter om vilken slags diagnos som har störst värde –
Om det räcker med en pedagogisk diagnos eller om det behövs en orsaksdiagnos. En pedagogisk diagnos är att klargöra om ett barn behöver extra stöd för att kunna fungera i enlighet med sina egna förutsättningar i skolan, och hur detta stöd eventuellt ska se ut. Orsaksdiagnosen är sökandet efter det som skapar barnets problem.